Mignus

 

 

Jag har vant mig och det här med att vara singel är faktiskt riktigt skönt. Även om jag ibland (läs rätt ofta) saknar det där med att ha någon som kramar på en. Men det här med att bo ensam har börjat kännas jobbigare och jobbigare. Det är ju så ensamt. Även om det är riktigt skönt att bara vara helt själv ibland så är det ju sjukt ensam att bo helt själv. Kanske därför som jag ofta hamnar att sova över hos folk när jag är hemma hos dem? För att sällskapet känns tryggt. Då behöver jag inte sova ensam i en lägenhet. Inte alla dagar iallafall. 

 

Men nu börjar lägenheten bli mysigare och mysigare. Jag hade en ypperlig bygga-ihop-ikea-möbler-hjälp här igår som tog sitt jobb på yttersta allvar. Mycket bra blev det! Jag kände mig egentligen inte redo att ta hem någon. Min lägenhet har ju varit anonym för folk. Men jag fick ge med mig. Jag måste ju börja våga släppa in folk här. Fast samtidigt som jag tycker det är ensamt att vara själv så föredrar jag att vara hemma hos andra framför att ta hem folk hit. Wierd? Kan ibland tycka att det är seriöst jobbigt att ha folk hemma hos sig. Det blir så privat om ni förstår. Hur man har det hemma hos sig säger en hel del om vem man är som person och då syftar jag inte på huruvida det är städat eller ej. Och jag är nog inte riktigt bekväm med sånt. Insåg det idag. Så nu har jag något jag ska jobba på i sommar. Våga visa mer om vem jag är. Ta reda på mer om vem jag är. I alla lägen. 

 

Snart kommer min fd roomie hit och ska hjälpa mig att få i ordning resten av själva lägenheten. Hon är bra på det här med att få saker mysiga. Miss my roomie. Min fd roomie har jag känt så pass länge nu att henne skulle jag släppa in oavsett om jag precis haft en jordbävning hemma hos mig eller i ren panik har råkat måla alla väggar i någon jätte ful färg och sen släpat in den trashigaste möbeln ever. Ja ni förstår nog. Hon vet att jag är knäpp.

 

 

 

 

 

 

Det svåra är inte att ta sig igenom vardagen ensam. Det jobbiga är alla högtider man ska ta sig igenom själv för första gången på länge...

Första nyåret blev jag omhändertagen av världens bästa människor. Vännerna som jag firade med såg till att jag hade det bra och fick mig att inte deppa ihop. Enda gången jag kände mig ensam var precis vid tolvslaget. Sen att jag blev onödigt full den kvällen är väl en reaktion på allt det hela.

Första alla hjärtans dag satt jag ensam hemma, trött som få. Jag hade iofs ganska mysigt med en kopp te och webtv. Men det var en dag då jag kände mig ytterst ensam.

maybe ??? Im working on it...

Första valborg var rätt lugnt... Hade gott sällskap och valborg har ändå alltid varit mer "parta-med-vänner-dag" ändå.

Första midsommar kommer nu och jag har redan gått ner i humöret. Midsommar har alltid känts lite speciellt. Jag är en sån som gillar midsommar mer än julafton numer av någon konstig anledning. Men just nu satsar jag mer på att ta mig igenom hela grejen bara. Jag ska jobba på dagen, vilket är bra för då går tiden..

Andra högtider som komma skall är...

Min födelsedag (ja det är en högtid, haha)

Och säkert en massa andra dagar där emellan som är minnesvärda.

To be continued helt enkelt.