Mignus

Ja, jag å Mia vart nästan överlyckliga när vår lab, som idag gick ut på att rita och namnge olika kemiska ämnen (avancerade sådana, uhh), slutade och vi visste att NU får vi gå hem och ha helg.

Men jag måste få skriva av mig lite.. (så känsliga läsare ombeds att sluta läsa NU) Jag är helt slut i både kroppen och själen. Jag har ont precis överallt. Jag känner mig konstant stressad och jag har nog inte kopplat av ordentligt på två veckor. Det värsta är att jag måste spendera HELA helgen till plugg. Nästan i alla fall. Vad jag borde åtminstone. Frågan är om jag kommer orka. Eller om jag kommer att kollapsa. Igår kom Magnus hem och la handen över pannan på mig. Han ville helt enkelt kolla om jag hade feber. Feber har jag inte. Men ont har jag. Å trött är jag. Å sover dåligt gör jag.

Jag har börjat få en massa mardrömmar igen. En del är bara väldigt läskiga. Men en del är riktigt psykiskt påfrestande. Jag ska till läkaren på kontroll snart. Så jag försökte boka in en tid via vårdguiden. En läkare hade ringt min mobil och lämnat ett meddelande på telefonsvararen: "Hej, det här är doktor ******** jag har försökt ringa men får inte tag i dig. Du kan ringa mig på måndag, då jag inte jobbar fredagar. Ring mig då. Vi hörs" ...*klick*... vilket nummer ska jag ringa? när ska jag ringa? Det är typiskt. För jag har ju Magnus mobil så han har min. Bara för att ett jobb jag har sökt ska kunna nå mig då jag var tvungen att ge dom Magnus nummer då min mobil var borta.

Det som dock har varit positivt är de timmarna då jag har varit barnvakt. Små barn är härliga.

Det är lite mer än två veckor kvar till nästa tenta. Men jag har redan ångest. Detta är den tenta som jag för första gången är uppriktigt rädd för att jag ska faila. Jag fattar nästan ingenting av det vi håller på med nu. Trots att jag varit på varenda föreläsning. Å ingen av mina kamrater fattar nåt heller.. (vad de påstår i alla fall). Jag har alltså, utöver allt annat som jag måste pyssla med, redan dragit igång med tentaplugg.

I natt sov jag tolv timmar. Å det var bara så skönt, det behövdes verkligen. Man brukar ju bli seg om man sover för länge. Men jag kände mig för första gången på länge ordentligt utvilad. Trots detta vart mitt dagshumör inte det bästa. Å jag är redan nu så pass trött att jag faktiskt skulle kunna gå och lägga mig. Och sova till 12 imorgon.

Varför är jag så stressad? Jag har egentligen ingen större anledning. Jag kan helt enkelt inte stressa ner. Å det gör mig ännu mer stressad. Å så får jag ännu mer ont. En ond cirkel helt enkelt.

Nej nu ska jag maila vår lärare och fråga om jag och mina kursare får komma hem till honom och plugga nån dag!