Mignus

Idag hade jag ett så kallat sjuksamtal med min KL-kontakt på jobbet. Min kontakt är väldigt trevlig att prata med och vi diskuterade lite allt möjligt. Jag nämnde bland annat att jag kännt mig lite yr de senaste dagarna, vilket hon reagerade på och blev lite orolig. Jag lovade henne att hålla koll på min yrsel och att kontakta vårdcentralen om det inte blivit bättre efter helgen. I alla fall. Så finns det en fråga som måste ställas; är allt bra med din familj och vänner? Vad svarar man på den liksom? Kontaktsmässigt eller i allmänhet? Jag valde att tolka det som om huruvida jag har bra kontakt med dem. Och så uteblev alla bekymmer... Att jag har en syster som lever på skyddad adress och ligger i en vårdnadstvist, bland annat. Kul. Det skulle ta mig mer än den avsatta tiden för hela samtalet att berätta om allt som skaver. Så tills vidare är svaret på den frågan ja. Men är det svaret tillräckligt? Jag var nära att öppna mig. Nästa gång kanske det händer. Eller om några gånger framöver. Men jag är inte den som öppnar mig. Som pratar om saker. Och just nu vill jag intala mig själv att allting faktiskt är bra.