Mignus

Jag har funderat över olyckor och dödsfall. Idag på bussen hem så var det en äldre tant som ramlade omkull mitt på gatan när hon klev av bussen. Jag satt insjunken med min mobbe och reagerade när två personer + busschauffören rusade ut för att hjälpa denna kvinna upp som låg kvar på marken tills de lyckades lyfta upp henne. Så snabba och hjälpsamma de var. Min första reaktion var att också springa ut men jag hejdade mig och insåg att en extra inte skulle göra någon nytta alls.. jag skulle mest varit ivägen. Det känns skönt att veta att det finns folk som är så snabba på att reagera när något händer.

♥

Men så började jag fundera över olyckor som sker i hemmet. Om man bor ensam och något händer så finns det ingen som kan reagera. Är det akut och man själv inte kan larma så är man helt enkelt körd. Hur gammal eller ung man än är. Tänk om jag skulle ramla ihop helt plötsligt? Tänk om någon av mina vänner som bor ensam skulle ramla ihop helt plötsligt? Jag vet att man inte ska tänka såhär men allt blir så verkligt när något händer. Plötsligt blev jag rädd över vad som skulle kunna hända. Inte så sannolikt. Men allt kan hända.

♥

Appropå det så måste jag verkligen införskaffa mig ett första hjälpen kit. Tänk om olyckan är framme. Vad skulle jag göra då? Springa över till grannen? Just nu får jag helt enkelt inte göra mig illa.