Mignus

Jag tror att studiemotivationen sakta men säkert börjar komma tillbaka igen! Ända sen jag kom tillbaka från Grekland har jag haft en skön känsla när jag hängt omkring på Universitetet. Även under de jobbiga stunderna när det är kaosartat. Det går fortfarande lite trögt, men nu känner jag iallafall en glädje att försöka kämpa. Tur är väl det för igår föll jag in i känslan av att vara ensam...

Jag känner mig patetisk och ensammanst i världen. Trots att jag vet att jag inte är det. Jag känner mig ignorerad av omvärlden. Förbisedd. Osynlig. Jag går omkring och känner mig både tom och ensam och det gör att jag blir mer förvirrad än vad jag är. Det är så himla svårt att beskriva känslan. Men jag försöker att skaka av mig den genom att ignorera den. Det går bra så länge jag är på Universitetet då det har börjat kännas som mitt andra hem igen.

Vi har ju startat igång med projektet för den här kursen. När vi var i Grekland så skulle vi välja varsin växt att samla på och pressa för att sedan ta hem till Sverige igen där vi nu extraherar DNA från den som vi sen ska analysera. Spännande!!! Jag har ju en söt liten klöver. Klöver känns lite speciellt för mig. Vi minns nog alla det där med att fyrklöver ger tur. Själv så har jag fortfarande aldrig hittat en fyrklöver själv.

Söt va? ;)