Mignus

 

Jag har ubertråkigt just nu. 

 

Jag har inte ens nåra webtv-avsnitt som jag kan kolla på.

 

Då är det illa.

 

Jag har i princip sanerat hela lägenheten idag. Okej, storstädat med stort S. Så jag kan inte roa mig med det heller.

 

Och katterna har fått mat.

 

Och jag har fått mat.....

 

Just nu skulle jag vilja bli bortrövad, tagen med storm, att något galet händer. 

 

Ja exakt så. Vill ha lite action. Drama. Nej okej inte drama. Drama tar på krafterna. 

 

Jippiii nu får jag iallafall gå ner och fixa med tvätten! 

 

Å sen kom jag på att jag ju har en chokladkaka i kylen som jag kan äta upp i väntan på att nåt kul ska hända :)

 

 

Nu har jag gjort det igen. Jag hade två hamburgerbröd kvar att göra mig av med. Så vad passar inte bättre än att göra hamburgare till middag en dag när man är ledig? Men att hitta nåt köttliknande (/fiskliknande) som säljs i 2-pack är ju inte det lättaste. Så vad går jag inte förbi i frysdisken om inte schnitzel, en enda schnitzel (fan vad svårt det ska vara att stava till det ordet förresten.....).

 

Schnitzel (en stekt schnitzel, sen delad i två bitar (en till varje burgare))

Stekt röd lök

Tomat

Sås/dressing i form av mangoraja.

 

 

Tål att prövas säger jag bara.

Och jag hade aldrig trott att röd lök skulle vara så god att steka som den faktiskt var.

 

Det här med att vara student och bo ensam är inte så tokigt ändå! 

 

 

Får ingen ro till att sova, så jag har suttit och letat fram lite diverse vaggvisor och annat mysigt att somna till. Nu har jag snart en hel lista på spotify. Så nu tänkte jag krypa ner under täcket och låta musiken stå på hela natten.

 

Här är några klassiska film-vaggvisor.

 

 

 

 

 

 

 

 

De känner ni nog igen? 

Minnen.....

 

 

 

 

Avslutar med en riktigt skön låt.

(avslutningslåten i filmen Mary and Max)

 

 

Godnatt ♥

 

 

Igår när jag skulle gå hem från jobbet var det en gullig kollega som frågade mig om jag varit ute, eller om jag skulle ut, för hon tyckte jag såg så party ut. 

 

Å då hade jag mina bruna jeans, svart vanligt linne och min svarta långärmade tröja.

 

Jag tror att det hon egentligen tyckte såg party ut var att jag såg så trött ut att jag kunde vart ute och festat till samma morgon ;)

 

Men kul att man kan se party ut i vardagskläder.

 

Att det inte skulle vara nog med allt annat crap just nu. Men nej.... here we go. Min faster har fått cancer. Det var först bröstcancer men det hann sprida sig till resten av kroppen och hon har fått veta att det är en väldigt aggressiv och rätt obotlig sådan. Kul. Syster ringde mig idag... "Har du pratat med pappa" var det första hon sa. Jag trodde att mitt hjärta skulle stanna för ett tag. Hon lät så himla spänd och allvarlig. När hon sen meddelar att cancern spridit sig.... då tror jag mitt hjärta stannade för en halv sekund eller så faktiskt. Jag visste ju att hon hade bröstcancer och att hon opererat sig. Och det såg bra ut då. Men nej. Jag pratar inte så mycket om mina släktingar men de betyder oerhört mycket för mig. Min faster har fortfarande barn som är rätt så unga. Stackars dom. Stackars henne. Stackars farmor. Stackars pappa. Stackars.... Ja. Eftersom den är både aggressiv och rätt obotlig så känns det ju som att det hela kommer sluta... inte så bra. Men jag ber för att ett under ska ske. Efter att jag pratat med syster la jag mig i sängen och tänkte att gud så skönt det skulle vara att bara sova bort allt. Somnade. Men problemen finns ju så klart kvar när man vaknar. Jag har efter farfars död inte varit över och hälsat på mina släktingar särskillt ofta. Av en anledning. Jag skärmade av mig. Tycker det är så himla jobbigt när folk runtomkring mig går och blir svårt sjuka eller dör. Så efter farfar så skapade jag mig lite avstånd. Ville inte komma dom andra lika nära som jag kände att jag var honom. Jag vet att det samtidigt är lite knäppt och att det inte alls gör saken bättre. För nu har jag ingen som helst aning om hur jag ska kunna finnas där som stöd? Vad ska jag säga? Ska jag säga nåt? Jag vill bara åka dit NU. Innan det är försent. Och när är försent? Och jag jobbar ju så jävla mycket nu så jag kommer kanske inte ens kunna komma iväg????? Argh. Det känns ju bra det här. Oj, det blev lång text utan styckeindelning. Men behövde skriva av mig lite och orkade inte få det att se snyggt ut. Ni som orkat läsa allt är förmodligen en av mina närmsta vänner. 

 

 

Jag bloggar inte så mycket just nu. Det är för att jag har kommit in i en rätt tung period. Av många anledningar. Det går väldigt mycket upp och ner. Det är allt jag tänker säga för tillfället.