Mignus

 

 

Mignus är en blogg som stod för Mi + Magnus. Men eftersom Mignus inte finns längre så är det nu dags att göra sig av med den. Jag hade bytt tidigare om det inte var för att det är så svårt att komma på ett nytt namn. 

 

Men här är den nu, med samma namn som min twitter: madeofadream.blogg.se 

 

 

 

Jag ska inte klaga på min dag för den har det inte varit något fel på..

Men däremot har mina känslor och mitt humör svackat idag. 

 

Jag brukar ju skylla på vädret, men den här gången så måste jag nog skylla på pms. 

 

 

Det var meningen att jag skulle ut och fira en födelsedag idag, men jag tycker tyvärr att det var skönt att det hela blev inställt (även om det var synd om födelsedagsbarnet pga anledningen till att hen ställde in) för jag har aldrig tyckt det varit så skönt att bara vara hemma helt ensam som idag.

 

 

 

 

 

Det är många blandade känslor och tankar nu...

 

 

 

 

 

 

 

Men, jag har skaffat mig ett mission nu. Ett hemligt sådant ;) 

Och jag är så galet taggad på mina distanskurser som jag ska läsa nu under hösten. Love it!

 

Så jag avslutar med detta:

 

 

 

 

 

En vän till mig lovade en sak.

 

En viktig sak. 

 

Det löftet bröts.

 

 

Till och från går den på högvarv. Vissa saker har den hittat lösningar på. Men vissa inte. Vissa saker har den insett att den ska spara till senare. Men vissa tar den itu med i förskott, helt i onödan. 

 

En vän frågade om jag hade nåt drama i mitt liv.

Jag svarade med att jag just nu lever på drama runt omkring mig istället. 

Dolt drama.

Det ena är egentligen inte så hemlig, men jag känner att vissa saker är inte upp till mig att berätta. 

 

 

The pokerface is on. 

Ibland känns det som att jag går omkring med en mask för ansiktet. 

Men med en snygg sådan :) 

 

  

 

 

Nu är det dags att ta med mig själv på en tripp till Åre. 

Forsränning!!!

 

♥

 

 

Jag har ubertråkigt just nu. 

 

Jag har inte ens nåra webtv-avsnitt som jag kan kolla på.

 

Då är det illa.

 

Jag har i princip sanerat hela lägenheten idag. Okej, storstädat med stort S. Så jag kan inte roa mig med det heller.

 

Och katterna har fått mat.

 

Och jag har fått mat.....

 

Just nu skulle jag vilja bli bortrövad, tagen med storm, att något galet händer. 

 

Ja exakt så. Vill ha lite action. Drama. Nej okej inte drama. Drama tar på krafterna. 

 

Jippiii nu får jag iallafall gå ner och fixa med tvätten! 

 

Å sen kom jag på att jag ju har en chokladkaka i kylen som jag kan äta upp i väntan på att nåt kul ska hända :)

 

 

Nu har jag gjort det igen. Jag hade två hamburgerbröd kvar att göra mig av med. Så vad passar inte bättre än att göra hamburgare till middag en dag när man är ledig? Men att hitta nåt köttliknande (/fiskliknande) som säljs i 2-pack är ju inte det lättaste. Så vad går jag inte förbi i frysdisken om inte schnitzel, en enda schnitzel (fan vad svårt det ska vara att stava till det ordet förresten.....).

 

Schnitzel (en stekt schnitzel, sen delad i två bitar (en till varje burgare))

Stekt röd lök

Tomat

Sås/dressing i form av mangoraja.

 

 

Tål att prövas säger jag bara.

Och jag hade aldrig trott att röd lök skulle vara så god att steka som den faktiskt var.

 

Det här med att vara student och bo ensam är inte så tokigt ändå! 

 

 

Får ingen ro till att sova, så jag har suttit och letat fram lite diverse vaggvisor och annat mysigt att somna till. Nu har jag snart en hel lista på spotify. Så nu tänkte jag krypa ner under täcket och låta musiken stå på hela natten.

 

Här är några klassiska film-vaggvisor.

 

 

 

 

 

 

 

 

De känner ni nog igen? 

Minnen.....

 

 

 

 

Avslutar med en riktigt skön låt.

(avslutningslåten i filmen Mary and Max)

 

 

Godnatt ♥

 

 

Igår när jag skulle gå hem från jobbet var det en gullig kollega som frågade mig om jag varit ute, eller om jag skulle ut, för hon tyckte jag såg så party ut. 

 

Å då hade jag mina bruna jeans, svart vanligt linne och min svarta långärmade tröja.

 

Jag tror att det hon egentligen tyckte såg party ut var att jag såg så trött ut att jag kunde vart ute och festat till samma morgon ;)

 

Men kul att man kan se party ut i vardagskläder.

 

Att det inte skulle vara nog med allt annat crap just nu. Men nej.... here we go. Min faster har fått cancer. Det var först bröstcancer men det hann sprida sig till resten av kroppen och hon har fått veta att det är en väldigt aggressiv och rätt obotlig sådan. Kul. Syster ringde mig idag... "Har du pratat med pappa" var det första hon sa. Jag trodde att mitt hjärta skulle stanna för ett tag. Hon lät så himla spänd och allvarlig. När hon sen meddelar att cancern spridit sig.... då tror jag mitt hjärta stannade för en halv sekund eller så faktiskt. Jag visste ju att hon hade bröstcancer och att hon opererat sig. Och det såg bra ut då. Men nej. Jag pratar inte så mycket om mina släktingar men de betyder oerhört mycket för mig. Min faster har fortfarande barn som är rätt så unga. Stackars dom. Stackars henne. Stackars farmor. Stackars pappa. Stackars.... Ja. Eftersom den är både aggressiv och rätt obotlig så känns det ju som att det hela kommer sluta... inte så bra. Men jag ber för att ett under ska ske. Efter att jag pratat med syster la jag mig i sängen och tänkte att gud så skönt det skulle vara att bara sova bort allt. Somnade. Men problemen finns ju så klart kvar när man vaknar. Jag har efter farfars död inte varit över och hälsat på mina släktingar särskillt ofta. Av en anledning. Jag skärmade av mig. Tycker det är så himla jobbigt när folk runtomkring mig går och blir svårt sjuka eller dör. Så efter farfar så skapade jag mig lite avstånd. Ville inte komma dom andra lika nära som jag kände att jag var honom. Jag vet att det samtidigt är lite knäppt och att det inte alls gör saken bättre. För nu har jag ingen som helst aning om hur jag ska kunna finnas där som stöd? Vad ska jag säga? Ska jag säga nåt? Jag vill bara åka dit NU. Innan det är försent. Och när är försent? Och jag jobbar ju så jävla mycket nu så jag kommer kanske inte ens kunna komma iväg????? Argh. Det känns ju bra det här. Oj, det blev lång text utan styckeindelning. Men behövde skriva av mig lite och orkade inte få det att se snyggt ut. Ni som orkat läsa allt är förmodligen en av mina närmsta vänner. 

 

 

Jag bloggar inte så mycket just nu. Det är för att jag har kommit in i en rätt tung period. Av många anledningar. Det går väldigt mycket upp och ner. Det är allt jag tänker säga för tillfället.

 

 

 

Jag har vant mig och det här med att vara singel är faktiskt riktigt skönt. Även om jag ibland (läs rätt ofta) saknar det där med att ha någon som kramar på en. Men det här med att bo ensam har börjat kännas jobbigare och jobbigare. Det är ju så ensamt. Även om det är riktigt skönt att bara vara helt själv ibland så är det ju sjukt ensam att bo helt själv. Kanske därför som jag ofta hamnar att sova över hos folk när jag är hemma hos dem? För att sällskapet känns tryggt. Då behöver jag inte sova ensam i en lägenhet. Inte alla dagar iallafall. 

 

Men nu börjar lägenheten bli mysigare och mysigare. Jag hade en ypperlig bygga-ihop-ikea-möbler-hjälp här igår som tog sitt jobb på yttersta allvar. Mycket bra blev det! Jag kände mig egentligen inte redo att ta hem någon. Min lägenhet har ju varit anonym för folk. Men jag fick ge med mig. Jag måste ju börja våga släppa in folk här. Fast samtidigt som jag tycker det är ensamt att vara själv så föredrar jag att vara hemma hos andra framför att ta hem folk hit. Wierd? Kan ibland tycka att det är seriöst jobbigt att ha folk hemma hos sig. Det blir så privat om ni förstår. Hur man har det hemma hos sig säger en hel del om vem man är som person och då syftar jag inte på huruvida det är städat eller ej. Och jag är nog inte riktigt bekväm med sånt. Insåg det idag. Så nu har jag något jag ska jobba på i sommar. Våga visa mer om vem jag är. Ta reda på mer om vem jag är. I alla lägen. 

 

Snart kommer min fd roomie hit och ska hjälpa mig att få i ordning resten av själva lägenheten. Hon är bra på det här med att få saker mysiga. Miss my roomie. Min fd roomie har jag känt så pass länge nu att henne skulle jag släppa in oavsett om jag precis haft en jordbävning hemma hos mig eller i ren panik har råkat måla alla väggar i någon jätte ful färg och sen släpat in den trashigaste möbeln ever. Ja ni förstår nog. Hon vet att jag är knäpp.

 

 

 

 

 

 

Det svåra är inte att ta sig igenom vardagen ensam. Det jobbiga är alla högtider man ska ta sig igenom själv för första gången på länge...

Första nyåret blev jag omhändertagen av världens bästa människor. Vännerna som jag firade med såg till att jag hade det bra och fick mig att inte deppa ihop. Enda gången jag kände mig ensam var precis vid tolvslaget. Sen att jag blev onödigt full den kvällen är väl en reaktion på allt det hela.

Första alla hjärtans dag satt jag ensam hemma, trött som få. Jag hade iofs ganska mysigt med en kopp te och webtv. Men det var en dag då jag kände mig ytterst ensam.

maybe ??? Im working on it...

Första valborg var rätt lugnt... Hade gott sällskap och valborg har ändå alltid varit mer "parta-med-vänner-dag" ändå.

Första midsommar kommer nu och jag har redan gått ner i humöret. Midsommar har alltid känts lite speciellt. Jag är en sån som gillar midsommar mer än julafton numer av någon konstig anledning. Men just nu satsar jag mer på att ta mig igenom hela grejen bara. Jag ska jobba på dagen, vilket är bra för då går tiden..

Andra högtider som komma skall är...

Min födelsedag (ja det är en högtid, haha)

Och säkert en massa andra dagar där emellan som är minnesvärda.

To be continued helt enkelt.